Hur gick processen till och vilka var de som översatte film?
I dag säger vi undertextare, för det är numera ett yrke och något som universiteten utbildar och forskar i.
Förr sa man ofta filmöversättare. Innan tv lanserades 1957 fanns filmöversättare bara hos filmbolagen. Och vilka var de?
Jo, de som översatte film på den tiden var inte de yrkesöversättare eller undertextare vi har i dag. Ibland var de språkkunniga medarbetare på filmbolagens reklamavdelningar. Andra gånger var de namnkunniga filmskribenter. Den som fick uppdraget fick först se filmen en gång. Därefter skulle översättningen skrivas på skrivmaskin med exakt samma antal tecken som manus angav. Och i början var det inte alla repliker som textades, bara dem som ansågs föra handlingen framåt.
När översättaren var klar med sitt maskinskrivna manus tog filmlabbet över. Där prickades sedan texterna in på filmen av en tekniker som körde filmen i ett klippbord och satte varje in- och uttid manuellt. Därefter gjordes varje text till en kliché och sedan textades en första kopia, den så kallade A-kopian, och översättaren fick titta igenom den och göra eventuella slutändringar. Som alla kan räkna ut skickades ofta A-kopian till landsortsbiografer och inte till premiärbiografer.
Den här hantverksmässiga och tekniktunga arbetsgången med 35-millimetersfilm i akter, biografvisning, inprickning på filmlabb och motkoll och kollkörning i klippbord fanns kvar ända fram till 2012. Så nyligen var det alltså tioårsjubileum för digitalbio.
Läs även ”Skillnaden mellan bio- och tv-översättning del 1”
Lars Thorsell, 2024-08-22